Ny och spännande story vill bli skriven

Så äntligen har det lossnat och jag är sugen på att skriva igen. Jag har haft historien i huvudet länge och nu ska den ner på pränt. Huvudkaraktären är klar, storyns huvuddrag är klar, miljön är klar och det kommer att bli betydligt mer spänning i denna bok än i debutboken.

Handlingen utspelar sig i skogen, precis som i min äventyrssaga I Rävens Spår, och det kommer att bjudas på en hel del osannolika händelser det är ett löfte. Jag har börjat skissa på detaljerna och ser fram emot att börja skriva igen.

Och storyn pockar på och tjatar på mig att sätta igång så jag kommer inte undan…

Du har fortfarande chansen att beställa signerade exemplar av I Rävens Spår direkt av mig och den finns även hos Bokus, Adlibris och CDON. Klicka i rutan och läs om handlingen, där finns även beställningslänkar 🙂

I Rävens Spår

 

Att inspirera andra ger återklang

Under många år långt innan jag började skriva böcker har jag haft stor glädje av att inspirera andra människor. Det är så roligt att se någon annan, närstående eller någon jag känner eller träffar i förbigående lyfta sig själv ur det vakuum det är så lätt att hamna i ibland.

Denna lust att inspirera får jag också ge uttryck för i mitt skrivande. Om det jag skriver gör andra inspirerade och glada, då har jag nått dit jag ville. Så tänker jag. Det behöver inte alltid handla om vad jag fäster på pränt i en bok. Jag kan ge ett exempel från idag.

Jag hade lagt ut en liten notis på mitt facebook om att jag satt igång att städa mitt kontor och lade till en bild:

“Tänk så mycket skräp jag har samlat på mig. Nu är det ut med det gamla i kontoret som ska förvandlas till en renodlad skrivarlya”

Och fick en kommentar av en facebookvän:

“Vilken bra ide. Du gav mig inspiration att röja på kontoret tack”

Det är vad jag menar med att inspiration ger återklang. Jag får inspiration och kraft tillbaka. Så är det hela tiden. Så sprid glädje och inspiration och du kommer att upptäcka samma sak.

Söta sagorävar söker nya hem

Nu har sagorävarna blivit stora och är redo för att flytta hemifrån. Därför söker de nya hem, gärna hos något barn som vill ha någon att krama då de lyssnar på en spännande saga.

Ja Ludde Räv (längst fram), han har bestämt sig för att stanna här hemma. Han trivs så bra, men de fem övriga sagorävarna är sugna på att flytta. Fyra gula med vita prickar och en mörkgul/orange rutig. Vilken av dem ska flytta hem till dig?

Rävarna är mycket välsydda av Zinnus – cirka 28 cm höga och priset är 200 kronor. Beställ här

Äventyrssagan I Rävens Spår kan beställas via Bokus.com, Adlibris.com och CDON.
Beställningslänkar här

En Adventsaga – Men gymnastikskorna blev kvar…

Allting var annorlunda på den här tiden och ändå är det inte så väldigt länge sidan. Berättelsen utspelar sig under 1920-talet någonstans i Sverige. Och den är på många sätt rörande, obegriplig och hjärtskärande, men har på sitt sätt en lyckligt slut.

Emil var en ung man som sedan barnsben varit barnsoldat i Frälsningsarmén, något som följde av att båda hans föräldrar var medlemmar i denna frikyrka. Han var tidigt en flitig försäljare av “Frälsis” tidning Stridsropet, uppfylld av Gud som han var.

Hans pappa Nils, var synsk och kunde se både det ena och det andra. Det var en förmåga han ärvt och som sedan också skulle ärvas av kommande generationer. Nils kunde se både det ena och det andra av sådant som skulle komma att hända. Han hade gåvan. Båda han och hans hustru Greta hade kommit långväga ifrån till den lilla staden där de startat en liten rörelse som gav pengar till mat och husrum för dem själva och de många barnen, däribland Emil.

Emil traskade gata upp och gata ner med Stridsropet under armen och sålde till alla han kunde. På fötterna hade han trasiga gymnastikskor vilken tid på året det än var. De hade de inte så fett och allt som fanns skulle delas med den stora familjen. Barnen fick hjälpa till med det. Hans äldre bror Axel brukade reta honom för skorna och säga “Tror du verkligen att Gud släpper in dig i himlen med de där trasiga skorna”. Varvid Nils svarade “Då sparkar jag av mig dem innan”.

Hela familjen bodde i den övre stadsdelen där de hade en liten stuga med tillhörande vedbod och andra uthus. En dag kom mamma  Hilda hem och fann maken Nils i vedboden. Han var i upplösningstillstånd, helt förtvivlad och vrålade gång på gång “Nu har det gått dåligt för Emil”. Synsk som han var såg han precis vad som inträffat.

Emil var som vanligt ute och sålde Stridsropet helt uppfylld av sin mission att frälsa så många som han bara kunde. Kanske var han inte helt uppmärksam när en av den lilla stadens få fordon kom körande. Bakom ratten satt en av de bättre bemedlade i i staden som alltså hade råd med bil. Han sjöng muntert för sig själv efter att ha varit på lokal där han inmundigat några snapsar. Han kände sig glad i hågen.

Så plötsligt dök Emil upp framför fordonet, lite frånvarande och uppfylld av gudomlig glädje och förtröstan som han var. Sen hände det som inte får hända, då mannen med sin bil inte hann styra undan utan körde på den stackars pojken. Emil flög och när man sedan kom fram till platsen för olyckan var Emil död. Han hade farit till Gud, som han själv skulle ha uttryckt det. Vad hände då med den som kört på honom? Ingenting alls. Vid den tiden var det skillnad på folk och fä och eftersom föraren av den olycksaliga bilen var ett “högdjur” fick han aldrig ens stå till svars för vad han gjort.

Bredvid Emils livlösa kropp stod gymnastikskorna. Precis som han sagt hade han sparkat av sig dem innan han for upp till den himmelske Fadern.

En säker färd på osäkert underlag

Hemma helskinnade efter en tripp till Harads och Edeborg där Julmarknaden gick av stapeln idag lördag. Vilket väglag alltså! På vägen dit då snömodd och hällregn manade till försiktighet. För att inte tala om hemvägen då det var mörkt och ishalka.  Hemresan gick i säkra 60 km/timmen och ändå var det på vippen att vi halkade av vägen då det plötsligt dök upp renar på vägen och bromssträckan på isbana inte är vad den borde vara. Glad att mannen följde med som chaufför. Annars hade jag nog varit helt slut då jag kom fram och ännu mer slut då jag kom hem.

Men vilken härlig Julmarknad i Edeborg bygdegård. Fina lokaler till tusen och jättebra organiserat. Massor av försäljare som sålde allt annat än böcker. De flesta andra hade stickade vantar, mössor, hemsytt eller hembakt. Stämningen var toppen. Lucia hälsade på och jultomten delade ut klappar till barnen. Harads har engagerat många i byaföreningen och har även en egen revy. Jag ska definitivt försöka få biljetter till deras nästa Haradsrevy.

Många av mina böcker och en och annan räv kommer att bli julklappar till barn i Harads och närliggande byar. Det var väldigt gott om besökare som gav sig tid att gå runt bland alla försäljare. Hit åker jag fler gånger och hoppas på bättre bilföre då.