Vad krävs för att tina ett fruset hjärta?

|Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar|

När jag får tillfälle att läsa något som både är hemskt och vackert. När något gör ont och gott på samma gång. När något ger sorg och glädje i samma strof. När tårarna värker bakom ögonlocken samtidigt som munnen ler igenkännande och jag fylls av eufori. Då känns det som att jag kommit rätt, kanske för första gången i mitt liv?!

I eftermiddags kom den då i min brevlåda, Sam Carlquists andra diktsamling Gud bodde i Rågsved som utkom 2015. Direkt efter middagen började jag att läsa och har hunnit med hela första kapitlet. Och jag är helt uppfylld av texterna… Sam har ett speciellt sätt att skriva och hans Gud är inte mer än människa, men ändå så mycket mer… Och hur ska jag tolka den skarpa svarta duala fläcken som syns på omslaget mellan händerna? Hur skulle du tolka den?

Jag vilar mig från att läsa en stund medan jag skriver detta. Det känns som att det behövs för att sedan kunna ta in en bit till och en bit till… Och allt eftersom tinar mitt frusna hjärta…

Jag har tidigare läst Sam Carlquists I morgon ska jag vara lycklig som utkom 2016. Och det har visat sig vara helt rätt ordning att läsa diktböckerna. I alla fall för mig 🙂

Följ och gilla:

Ibland överträffar verkligheten dikten!

|Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar|

Det är en svår konst att fästa ord på papper som sedan slår an en sträng hos läsaren och som föder bilder i dennes medvetande. Det här är kommunikation på allra högsta nivå, att sändarens budskap uppfattas på avsett sätt av mottagaren.

En mycket svår konst som kräver inspiration och intuition hos den skapande parten. Gäller både dikt och prosa givetvis, men diktaren ska med relativt få ord förmedla mycket och här tror jag att det även krävs en stor portion musikalitet. Så har jag känt vid mina tafatta försök att skriva dikter och givetvis då jag läser andras.

Men ibland överträffar verkligheten dikten. När jag vistas ute i naturen “drabbas” jag av all sinnlighet i världen. Naturen är gudomlig alla årstider. Ofattbar vackert bara vi ger oss tid att insupa den.

Idag begav jag mig ut i minus 15 grader med solsken och knarrande snö. Jag njöt av varje sekund och sparade dem i mitt sinne. Bländande vackert! Konstigt nog nästan ingen annan än jag ute. Jag träffade på totalt tre personer. Längre fram i vår kommer det vara betydligt fler möten med människor. Skönt i alla fall att bo så nära naturen här uppe i Norrbotten och få uppleva alla årstider fullt ut. Naturen är verkligen inspirerande.

För att återknyta till detta med dikter och poeter. En av mina absoluta favoritpoeter av nutida slag är Sam Carlquist som skriver på ett sätt som verkligen tilltalar mitt öga och sinne. Även om det finns mycket mörker i hans dikter, finns även ett svagt skönjbart ljus, ibland ett starkare. Jag har inhandlat och med stor behållning läst Imorgon ska jag vara lycklig men nu har jag även beställt Gud bodde i Rågsved och en av de sista exemplaren av en raritet, Barnbok som var rackarns svår att få tag i. Dessutom har jag den stora glädjen att vara facebookvän med honom och han bjuder på många sköna ord. Det finns även en grupp på FB som heter Sam Carlquists Diktsamlingar om du vill gå med…

Följ och gilla: