Här finns inga monster eller ond bråd död

♦ Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus och Storytel ♦


Det finns böcker och filmer om i stort sett allt. Då det gäller böcker så finns en uppsjö av deckare där ingrediensen mord återfinns. Spännande javisst, men varför är vi så fascinerade av just dödande? Jag erkänner att jag själv gärna tittar på deckare på TV. Men då ska det helst vara engelska deckare där det visserligen mördas en del, men som har ett stort fokus ligger på karaktärerna som gärna är lite excentriska och udda. Mina favoriter är Midsomer Murders, Kommissarie Lewis, Poirot. Lagom spännande och oftast inte så mycket blod.

När det kommer till böcker, så läser jag nästan aldrig böcker. Jag lyssnar helst eftersom jag blir så lugn och avslappnad av läsning att jag nästan undantagslöst somnar. Men det finns ingen regel  som inte har något undantag. Ibland ramlar det bara intressanta böcker över mig.

Som för en dryg vecka sedan då jag själv hade bokbord på Eyvind 2017 – Norrbottens författar- & berättardagar. Under en timme på lördagseftermiddagen signerade Mikael Niemi sin senaste bok Koka Björn och jag var en av de första i kön. Jag hade bestämt mig för att just den boken kändes viktig och att den skulle jag köpa ett signerat exemplar av. Jag vet ju sedan tidigare att han skriver så förbaskat bra. Ta t.ex. Populärmusik från Vittula som också blivit film. Mikael är förresten en mycket trevlig prick som jag hann växla några ord med. Jag hade inte kommit igång med läsningen av Koka Björn ännu och om du läser vidare så ska du få se vad som hände.

Jag har också ganska nyligt avslutat läsningen av två udda och spännande böcker, dock utan mord och annan ond bråd död.Senast avslutade bok är När Jesus landade i Bromölla av Sten Sture Skaldeman som spekulerar i vad som skulle hända och hur folk skulle reagera. Hur kyrkan skulle reagera, polisen, Socialstyrelsen m.m. En mycket dråplig bok med mycket humor. Ett bokfynd för såna som mig.

Boken jag läste dessförinnan är Kaffe, kaka och kremering Tack! av Kerstin Nedergård (som förresten var min bordsgranne på ovan nämnda Eyvind 2017). En bok som tar upp det här med döden på ett humoristiskt sätt. Då huvudpersonen får ett cancerbesked, bestämmer hon sig för att planera sin egen begravning inklusive allt. Jag skrattade en hel del då jag läste boken, som samtidigt ger en hint om att det där med döden, kan ses med olika glasögon.

Och varför har jag då inte kommit igång med läsningen av Mikael Niemis senaste bok. Jo, mitt i lyckoruset av att hålla boken i min hand och längtan efter att börja läsa tänkte jag “den har väl inte hunnit komma på Storytel?” Men tänk det hade den – och just i kväll ska jag starta upp lyssnandet på boken. Säkerligen med boken i hand för känslans skull 🙂

Tänk vad andra böcker att lyssna på och att läsa inspirerar mig i mitt eget skrivande. Innan jag skrev min debutbok lyssnade jag på massor av sagor på just Storytel. Helt underbart!

Följ och gilla:

Årets Julklapp till dina barn och barnbarn!

Årets julklapp bör definitivt vara en bok. Har du små barn eller barnbarn börjar intresset för böcker med att du läser för dem. Och det ska gärna vara riktiga böcker att bläddra i. Att de får lära sig själva känslan att hålla i en bok.

I Rävens Spår – en äventyrssaga är en högläsningsbok för barn och barnbarn i åldrarna 3 – 6 år. Boken passar också bra för barn som håller på att lära sig läsa själv. Och har de då dessutom lyssnat på boken då de var mindre känner de igen sig och det blir så mycket lättare och roligare att läsa själv.

Beställ före 7 december om du beställer via e-bokhandeln. Läste någonstans att det är deadline ifall man vill få sina böcker före Julafton. Beställningslänkar HÄR eller i menyn till höger 

Se vad boken handlar om och beställ via mig HÄR

Följ och gilla:

En Adventsaga med lyckligt slut

Vera satt vid köksfönstret och tittade ut. Där långt borta över trädtopparna ljusnade det. Himlen fick sin gryningsfärg och solen var på väg upp. Det var första advent, den 3:e december i år, och solen steg inte upp över horisonten förrän ungefär halv tio på förmiddagen. Sen försvann hon efter fyra timmar. Så var det vid den här tiden på året långt uppe i norr. Men folket som bodde här var vana och visste att ta vara på dygnets ljusa timmar.

Hon var ensam hemma och huset var alldeles tyst. Det enda som hördes var klockans tickande. Första ljuset var tänt i adventsljusstaken, lågan fladdrade och vemodet kom över henne. Tankarna kom och gick, det var allt möjligt som passerade. Hon hade levt ett långt och omväxlande liv. Tre barn hade hon fött, två flickor och en pojke. En av flickorna hade hon förlorat i lungsot, som tuberkulosen kallades vid den tiden. Men de två andra hade nått vuxen ålder, blivit rejäla människor som gift sig och fått fina barn. En snäll man hade hon också haft. Ja, han var borta nu sedan 10 år, men de hade fått en fint liv tillsammans. Även om det varit strävsamt ibland så hade glädjeämnena varit många.

Tankarna gick vidare och alla hennes syskon dök upp en efter en. De hade varit 14 barn i familjen, men nu var hon ensam kvar. Vännerna hade också farit till Gud som hon uttryckte det, djupt troende som hon var. Själv började hon också känna sig färdig med livet och hon började längta efter sina nära och kära. Dem skulle hon få träffa där uppe hos Gud Fader, det visste hon. Visst hade hon barn, barnbarn och barnbarnsbarn kvar att glädjas åt, men de hade ju sina liv. Själv hade hon hunnit fylla 94 år och kroppen hade gjort sitt.

Vera slutade plötsligt att tänka och spanade ut över snövidderna. Det var inte så väldigt djup snö, kanske en halv meter och det såg ut att bli en väldigt vacker dag. Hon skärpte blicken, vad var det där långt bort, strax hitom skogsbrynet? Hon såg någonting vitt som rörde sig över snön och satt stilla och väntade. Efter några minuter såg hon vad det var och hon förstod att det var till henne den var på väg. En stor glädje bubblade upp inom henne, hon slöt ögonen och väntade…

Följ och gilla:

Vad går upp mot en gammeldags julmarknad?

En riktig gammeldags julmarknad som doftar kanel, knäck och saffransbröd. Det är en helt fantastisk känsla att bara ströva runt de olika borden som dignar av både det ena och det andra att köpa inför julen. Men i år blir det annorlunda.

Jag tar Ludde under ena armen och en trave av min debutbok I Rävens Spår under andra armen och drar till Harads (Norrbotten) lördag den 9 december. Där blir det just en sån julmarknad, med alla dessa härliga dofter. Det sägs att man kan fika en hel timme bara för att det finns så mycket gott. Det blir första julmarknaden på länge jag själv står på. Hoppas jag får träffa många som vill köpa en bok att läsa för sina barn och barnbarn. För ingenting slår en bok till julklapp, så är det bara.

Följ och gilla:

I Rävens Spår har fått sin första recension x 3 – Hurra!

Men så himlaglad jag är. Många har köpt min debutbok, men aldrig kunde jag väl drömma om att få denna fina recension av boken, av en annan mycket mer erfaren författare. Jag sitter och ler stort medan jag skriver detta.

Och inte nog med att recensionen finns på ETT ställe, den finns på flera ställen; CDON, på bokens Facebooksida och på Bokus (där jag inte hittar var recensionen ligger, men den finns säkert). Du kan förstås läsa recensionerna på respektive boksida, men jag ska underlätta genom att citera den. Den är både bra och rolig tycker jag:

“Det här var en rolig upplevelse! Kikki Sandström har skrivit en äventyrssaga där inspirationen hämtats från ungdomen då hon själv var 11 år och ritade och berättade för sin lille kusin.

Jag läste den med nöje och kände igen tonfallet och handlingen från min barndoms godnattsagor.

Det är en riktigt snäll bok, med bara snälla människor och med en väldigt snäll räv, som begriper mer än de flesta. Här finns inga mobiltelefoner, dataspel, monster eller kanoner. Det var nöjsam läsning för mig, men kunde det verkligen fungera på dagens hyperaktiva barn som skuttar omkring som elektriska ekorrar? Det var med viss tvekan som jag satte mig ner i soffan med min dotterdotter.

Men jag blev förvånad. Jag hade bara läst ett par sidor när jag upptäckte att den lilla odygdspåsen satt alldeles stilla och lyssnade. När jag provade att lägga från mig boken protesterade hon: ”Läs mera morfar! Läs mera!” Och då gjorde jag det.

Sammanfattningsvis var det roligt att notera att en saga som kunde ha varit skriven på 1950-talet fungerar så bra på ett litet barn av idag.”

/Sten Sture

Sten Sture Skaldeman som skrivit recensionen är själv författare till ett flertal böcker, bland annat till de böcker om GI och LCHF som inspirerade min man till att gå ner nästan 50 kg i vikt. Sten Sture är även journalist och skriver på ett språk som tilltalar mig då det har “spets” och är underhållande. Kolla in på t.ex. Bokus, det finns en rik flora av böcker att välja bland 🙂

 

Följ och gilla: