En hårsmån ifrån – eller kanske två…

Nära men ändå långt ifrån. Eller kanske bara långt ifrån så man får kämpa. I detta fallet är det med allra största sannolikhet ouppnåeligt – kanske i nästa liv, men inte nu.

Som författare skaffar man sig väl en viss image, tror jag i alla fall. Själv har jag haft en vision över hur jag skulle vilja se ut. En outstanding outfit och ett svallande, lockigt, burrigt, ostyrigt, fantastiskt hår. Ni vet som Jessika Gerdin, programledare i Babel. Lägg därtill vältalig och kunnig, som tidigare nämnda Jessika. Jag missar inte ett enda program numera 🙂

Allt det där med outfiten, det kan jag fixa. Där handlar det bara om att våga klä sig i fantastiska kreationer. Men håret går inte att förändra. Jag får göra det bästa möjliga av det hår jag begåvats med. Men…

…varför skriver jag det här? För varför skulle jag vara bättre människa och författare om jag såg ut på ett speciellt sätt? Men vi människor har en förmåga att känna oss dåliga och att vi tror oss inte duga – om vi inte ser ut på och är på ett visst sätt. När det bara handlar om att vara sig själv. Det är det bästa! Min och din personliga image som vi redan har är den bästa!

Var dig själv, alla andra är upptagna!

I Rävens Spår

Följ och gilla:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *