Från författare till poet över en natt

Ja, nästan så var det – men inte riktigt. Eller egentligen inte alls, även om det gick fort som attan på slutet. Som alla bloggläsare väl vet vid detta laget har jag skrivit och släppt en barnbok under hösten 2017 och påbörjat nästa alster.

Därutöver har jag “hittat” en poet, Sam Carlqvist och hans diktböcker på Facebook (var annars), köpt hans böcker och förundrats över hur sköna texter han kan skriva. Inspirerad av detta började jag själv skriva små “diktsnuttar” lite då och då när jag hade känslan.

Så dök en annons upp på Facebook (eller var det någon annanstans) att det skulle ges ut en Antologi med dikter av skrivande norrbottningar till Världspoesidagen den 21 mars 2018. Där stod att den som ville kunde skicka in sin dikt och att arrangörerna skulle välja ett antal dikter till den nämnda Antologin. Självklart valde jag ut en av mina dikter och skickade in – nåt annat hade varit konstigt… Dock färgad av Jante trodde jag väl inte att jag skulle få bli med i Antologin, men…

Min dikt kom med!

För några dagar sedan hade jag ett mail i min inbox med texten:

“Din dikt har blivit utvald till antologin. Således har vi reserverat ett exemplar till dig. Antologin kommer att presenteras på Luleå stadsbibliotek 21 mars 18.30. Kan du komma? Då får du din bok personligen. I så fall, vill du läsa din dikt från vår scen? I annat fall, får vi tillstånd att läsa den?…”

Och sjlvklart ska jag vara på plats. Inte ens vilda hästar skulle kunna hålla mig därifrån. Kanske du vill komma? Här kan du läsa mer om evenemanget 🙂 Välkommen!

PS! Givetvis kommer Antologin att vara till försäljning under kvällen!

Kan den växa ut igen?

När jag var liten och var på stranden tillsammans med mamma och pappa fick jag syn på en gullig liten varelse som sprang omkring. Jag blev alldeles exalterad och började “smygspringa” efter, jag ville så gärna fånga den lilla varelsen som alltså var en ödla. Och jag lyckades få tag i den också. Men gissa om jag blev snopen när den smet iväg och där stod jag med bara ödlans svans i handen…

BOKTIPS – min nya hälsobibel

Det sägs att även vi människor har anlag för att för att förlorade lemmar (armar och ben) ska kunna växa ut igen. Men ännu har inte evolutionen nått dithän och vi som lever nu lär inte få uppleva det tror jag.

Däremot är våra kroppar självläkande om vi tar hand om oss på rätt sätt. Redan 1999 skrev forskaren och författaren Sanna Ehdin Anandala om detta faktum. Boken blev omåttligt populär och såldes i massor över hela världen.

2014 kom Nya Självläkande Människan, en uppdaterad version med allt nytt som hänt sedan dess inom forskningsområdet.

NU har jag äntligen köpt denna hälsoklassiker och läst den. Den är fantastisk och tar, på ett grundläggande sätt, upp vad vi behöver göra för att bli en självläkande människa. Jag säger bara, skaffa boken och låt den bli även din hälsobibel. HÄR hittar du den!

En riktigt härlig dag – nu är jag riktigt glad!

I eftermiddag har jag blivit intervjuad för Region Norrbottens personaltidning och varför det? Hösten 2017 släppte jag min allra första bok, en sagobok: I Rävens Spår – en äventyrssaga. Men den har säkert ni som läser bloggen hört talas om tidigare.

Eftersom jag inte är författare på heltid utan jobbar åt Region Norrbotten tog jag kontakt med Personaltidningen och berättade om boken. De lovade höra av sig längre fram. Sen glömde jag faktiskt bort det hela.

Tills för ett par dagar sedan då jag blev kontaktad av Personaltidningens Ulrika Englund som ville boka in en intervju med mig och prata om min bok. Idag klockan 14.00 var det dags och vi träffades på Regionhuset inne i Luleå för intervju och fotografering.

Jag lyckades också övertala Ulrika att få ta en bild av henne att använda här på bloggen. Såhär ser hon ut.

En himla trevlig eftermiddag där jag fick berätta om mig själv och boken och om att jag hade ytterligare bokalster på gång. Det ska bli jätteroligt att läsa texten (skulle få läsa den i förväg vilket jag tycker är jättebra). Sen blir det väldigt spännande och superroligt förstås att se reportaget då det kommer i Personaltidningen i april. Lovar att berätta då det är publicerat och visa artikeln för er som inte jobbar åt Region Norrbotten och alltså inte får tidningen 🙂

Efter avslutad intervju fotade Ulrika en hel massa. Bäst blev den här tycker jag. Hoppas hon tycker det också och publicerar den till artikeln.

Foto Ulrika Englund

Om du vill beställa boken finns köplänkar i högermenyn alternativt under inlägget, beroende på om du läser detta på dator eller mobil. Signerat exemplar beställer du här.

Ids du läsa det här?

Ibland är det dags att ta sig en riktig funderare. Och det har jag gjort. Tänkt djupt och sett på saken ur olika synvinklar. Diskuterat med andra, bland annat med författarkollegor. Men trots detta blir jag inte klokare. Då tänker jag att det är dags göra denna lilla test för att se om du ids läsa det här.

Vad jag har funderat på är bloggens vara eller icke vara. Om det är vettigt att lägga tid på att skriva texter till bloggen. Jag tycker att folk på sociala medier numera mest vill titta på bilder och läsa någon liten textsnutt. Men att läsa ett blogginlägg – no-no. Såvida det inte är en riktigt kändisblogg. Så nu till testet:

Om du har läst texten jag skrivit – skriv en kommentar i kommentarsfältet!

Det här blir spännande att se hur det går…

Sorgen och glädjen vandra tillsammans

En strof ur en melodi som “min” kör Chorisma – men även många andra har sjungit, men också något som kännetecknar hela livet. Vi möter det som kommer i vår väg. I ungdomens dagar är vi sorglösa och har inte så mycket bekymmer. Ju äldre vi blir desto mer har vi hunnit samla på oss av både positiv och negativ art.

Ärligt talat…

Jag tycker att just den här tiden, innan ljuset hunnit påverka till kropp och själ är den jobbigaste.  Det går ganska tungt och det gäller att ta tillvara på ljusglimtarna i tillvaron. Någonstans känns det också som att ju äldre jag blir, desto större kraftansträngning krävs för att “hålla huvudet över vattenytan”. Dessutom är det en viss eftersläpning. Välmående och lust kommer inte direkt bara för att det blir ljusare, det dröjer lite. Och innan dess finns inte så väldigt mycket ork hos mig till att förbättra läget.

Men nu är jag äntligen på rätt väg och känner mig motiverad. Tack och lov har jag ett helt batteri av må-bra saker i min verktygslåda att utnyttja. Kanske några skulle fungera för dig också när du behöver en positiv energiboost 🙂

  • Promenader eller annan fysisk aktiviteter ute i friska luften då det är ljust
    Själv har jag kommit igång med promenader med och utan stavar. Och jag förlänger dem allt eftersom. Men det funkar förstås utmärkt att springa, åka skidor etc för den som kan och vill.
  • Lyssna på ljudböcker som ger bra “tänk”
    Här hittar du min senast avlyssnade ljudbok som jag faktiskt lyssnat på två gånger. Så bra var den och handlar faktiskt om just tankar. Älskar att lyssna då jag promenerar. Finns även som bok ifall du hellre läser.
  • Andningsträning kör jag året runt
    Att andas rätt och effektivt är liksom inbyggt i mig sedan länge. Ett ämne som jag för övrigt föreläser och utbildar i. Kanske du har lyssnat på mig någon gång och gjort Hälsoresan?
  • Sova tillräckligt och äta nyttigt
    Viktiga saker och det känns bra att mat- och sovklockan äntligen har kommit i ordning nu. Just nu gäller powernap på dagen förutom nattsömnen och återgång till en mera strikt lchf-kost för mig.
  • Att sjunga i “min” kör Chorisma ger mig väldigt mycket
    Sång ger verkligen en mental kick för oss som gillar att använda rösten. Att sjunga i kör ger mycket av sångglädje och social samvaro för oss som gillar att göra saker tillsammans. Jag började om i Chorisma i december och det har lyft mig en hel del.

Har jag varit för ärlig nu?

Många bloggare och andra som syns och hörs ute på nätet visar enbart upp en sorglös och perfekt fasad. Men det måste bli ändring på det. Alla kan inte vara glada och perfekta jämt. Då spricker fasaden till slut. Hoppas ni håller med ni som läser detta.

I vår familj går vi nu en extra tung tid tillmötes då en nära släkting har drabbats av inoperabel cancer. Det är tungt både för den drabbade och dem som står närmast. För oss som bli kvar gäller det att leva vidare trots allt. Då är det bra att vara i så god fysisk och mental kondition som möjligt så vi kan finna glädje i tillvaron trots sorgen som vi känner av redan nu.

Sorgen och glädjen vandra tillsammans…

I skogen där jag finner ro