En riktig fullblodsegoist eller en ond människa?

– Du kommer att ta livet av honom din jävla idiot, skrek Mari. Hur länge tror du han pallar med dig? Jag vill att du försvinner ur våra liv så vi får lugn och ro någon gång. Såhär vill vi inte ha det. Såhär kan vi inte ha det.

Hon var rejält förbannad på sin kusin. Under minst 30 års tid hade han utnyttjat hennes man och krävt att han skulle fixa både det ena och det andra, plus ställa upp med pengar. Familjens pengar. Hennes man var det snällaste och mest hjälpsamma som nånsin gått i ett par skor. Han ställde alltid upp. Men hennes kusin krävde alltid mer – och mer – och mer.

De två, kusinen och hennes man, hade fruktansvärda gräl och hon såg på sin man att han blev allt mer sliten. Han sov inte på nätterna och hon började alltmer oroa sig för att han skulle dö på kuppen. Ingen människa kunde klara en sån press hur länge som helst. Och han var ju inte helt ung längre.

Kusin Urban stirrade på Mari helt förbluffad och faktiskt lite rädd. Han hade aldrig sett henne så arg förut. Hon var högröd i ansiktet, ögonen blixtrade och hon såg ut att vilja klösa ögonen ur honom. Dessutom hade hon inte vid ett enda tillfälle under alla dessa år nämnt någonting, aldrig verkat bry sig om saker och tings ordning. Det vill säga att han utnyttjade hennes man, för nog visste han att det var precis det han höll på med. Vad skulle han lämpligen svara på hennes utbrott?

– Vad menar du? började Urban och såg väldigt ledsen ut i ögonen. Jag vet ju inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick den här hjälpen. Hans underläpp darrade och han hade tårar i ögonen…


En liten fantasi med livets erfarenhet som grund. Men är kusinen full av ondska eller är han bara en egoist som trots att han var 60 bast, aldrig behövt ta ansvar själv? En människa som behöver en “doer” och “helper” hela livet ut? Finns genuint onda människor, eller är de en produkt av uppväxten och livet?

Vad ska vi äta för att orka med livet?

Vilket svar du får på den frågan, beror på vem du frågar. Själv har jag såklart det bästa svaret. Ingen tvekan om saken! Du ska äta LCHF-kost – och varför det då? Kort och enkelt förklarat:

  • När du äter traditionell kolhydratrik husmanskost svajar blodsockret rejält mellan målen, du blir hungrig och när du ätit blir du trött. Fettet i maten du äter omvandlas lätt till kroppsfett och fettinlagring i bl.a. blodkärl. Kolhydraterna används till “bränsle”
  • När du äter lchf-kost som innehåller lite kolhydrater, fett och proteiner, hålls blodsockret på en jämn nivå och du håller dig pigg hela dagen. Fettet används till “bränsle” och lagras inte in som kroppsfett.

I vår familj har vi ätit LCHF sedan 2012 och det har gett många fördelar förutom att vi håller oss pigga hela dagarna. Dessutom har det lett till viktminskning. Något som vi är glada för. Både maken och jag är över 60 år och våra värden hos Hälsocentralen är superbra! Inga höjda blodfetter, ingen diabetes etc.

På min hälsoblogg hittar du mina egna och andras lchf-recept

För mig som författare är det särskilt bra med lchf. När jag är som mest inne i mitt skrivande glömmer jag ibland bort att äta. Jag blir ju inte hungrig eftersom blodsockret inte svajar upp och ner. Och jag blir inte heller trött om jag sovit mina 7 timmar. Ingen klarar sig helt utan dygnsvila.

Min första bok I Rävens Spår släpps i månadsskiftet
oktober/november. Du kan läsa mer om boken HÄR.