Insnöad, int’ jag int’

När jag tittade ut i morse såg jag att det snöat ungefär ett par decimeter under natten. Och det fortsatte att snöa. När jag kikar ut i mörkret nu mot gatlyktan nu sent på eftermiddagen, ser jag vita flingor som faller med god hastighet. Men på frågan om jag är bokstavligen insnöad får jag lov att svara nej. Jag njuter i fulla drag av det vackra vita, för det mesta.

Vi här uppe i Norrbotten är vana vid snö och vet hur vi ska bli av med den så vi kan ta oss fram per fot samt färdas med bilar och andra fordon. Det kallas snösvängen ute på vägarna och på gården får vi skotta själva. Det går för det mesta bra. En helt annan sak för sörlänningar som har en snösväng anpassad för att det nästan inte ska snöa alls under vintern. De blir bokstavligen insnöade ganska lätt och kommer ingenstans om det kommer mer snö än beräknat. Och det gör det alltid varje vinter…

Så allt är relativt då det gäller att vara bokstavligt insnöad, eller inte. Nu har vi klarlagt det. Men somliga norrbottningar/norrlänningar kan tycka att det är våldsamt roligt att reta sörlänningarna för deras “snöovana”. Inte jag då, men många andra…

Sen har vi då den bildliga delen av att vara insnöad. Den är också relativ fast på ett annat sätt. Här handlar det om vad andra tycker ligger i begreppet. När är en person insnöad och när är en person bara udda, speciell och intressant? Konstnärer, författare och skådespelare, är de någonsin insnöade? Vanliga människor? Alltid nåt att fundera över ifall vi har tid och lust. Jag själv finner människor som är speciella på det ena eller andra sättet oerhört intressanta. Det finns tillräckligt många av oss som liksom är “stöpta i samma form”. Så enligt mig är (nästan) ingen bildligt insnöad.

Men nu ska vi se fram emot nya året 2018 och allt vad det har att ge, om vi bara har ögon och öron öppna och är där det vi vill ska hända – händer 🙂

Följ och gilla: