Uti storm och natt!

Vissa ord kan betyda extra mycket för en. För mig är det en textrad från en skål som bara plockades fram i juletid i mitt barndomshem. Den skålen står numera alltid på hedersplats i min bokhylla, på en speciell hylla med barndomsminnen.

Den är nött och skålens dekorationer suddiga, men vad gör det. Jag vet hur den såg ut från början. Men det är sleven i skålen som innehåller textraden jag syftar på, “Sök i allt blott själva kärnan”. För en del år sedan sökte jag på just den textraden och fann då att den kom från en dikt av K.V Böttiger och när jag läste hela texten fick jag en aha-upplevelse. Den sade mig så väldigt mycket. Tänk att en dikt kan säga så mycket med några få ord som somliga behöver en hel bok för att beskriva. Här är dikten i sin helhet.

Låt dig ej af ytan fånga,

Tro ej tingens sken !

Vädersolar äro många,

Solen är blott en.

Gå till bottnen utaf tingen,

Pröfva vänners halt !

Många vänner, det är ingen,

En kan vara allt.

 

Men den enda, men den bästa

Vårda som en skatt !

Vid den stjernan ögat fästa

Uti storm och natt !

Sök i allt blott sjelfva kärnan ;

Skal är allt, som bräcks.

Finner du den rätta stjernan,

Följ den, tills hon släcks.

…………………………………….K.V Böttiger

Inte utan att dikten triggar min poetiska ådra. Den väcker något i mig i all sin enkelhet.

I min värld och mitt huvud säger den väldigt mycket om mellanmänskliga relationer. Den har ett djup och den är ändå enkel och lättillgänglig. Jag vet inte exakt när poeten Böttiger levde, annat än att det var under 1800-talet. Jag har sökt med ljus och lykta efter ledtrådar via Google men jag får nog söka andra källor.

Vad tycker du att diktens strofer säger dig?
Om du känner till var jag kan hämta mer information. Tipsa mig gärna 🙂

Skriv i en kommentar, eller varför inte skicka ett PM till mig på Facebook det vore intressant att höra hur just du tänker.

Följ och gilla: