Ett ansvarsfullt arbete att skriva barnböcker

Vi som skriver måste alltid ta ansvar för vad vi skriver om och hur vi lägger orden tycker jag. Men ett särskilt stort ansvar vilar, enligt min mening, på oss som skriver barnböcker. Jag menar inte att alla barnböcker behöver vara pedagogiska i akt och mening att lära ut något med det man skriver. Jag menar att både historien vi berättar och språket vi använder behöver vara noggrant genomtänkt. Detta tycks de flesta barnboksförfattare också tagit fasta på och jag har försökt följa i samma spår.

“Tre bröder beger sig ut i skogen för att plocka blåbär. De är välförsedda med en härlig matsäck som mamma packat åt dem. De har muggar att plocka i och ordentliga kläder. Men det hela utvecklar sig till något helt annat än blåbärsplockning när de får syn på en vacker räv redan innan de kommit fram till blåbärsstället. Räven leder dem vidare efter stigar där de aldrig varit och de får vara med om ett äventyr som de kommer att minnas länge…”

Så börjar äventyrssagan I Rävens Spår. Min debutbok som jag är så stolt över och som har fått ett jättebra gensvar. Det är en högläsningsbok för barn 3-6 år där berättare och lyssnar kommer varandra väldigt nära och bäddar för sköna och mysiga lässtunder.

Boken kan beställas via Bokus, Adlibris och CDON och finns även som ljudbok. Länkar i högermenyn om du läser mitt inlägg via datorn. Läser du på mobilen finns länkarna längst ner.

Signerade exemplar kan beställas via mig 🙂

 

Det kan inte hjälpas men…

Nog går vi ljusare tider tillmötes och i Luleå njuter vi just nu av hela 5 timmar och 1 minut från solens uppgång och nedgång här i Luleå. Och det blir hela 6 minuter längre tid som solen är uppe per dag. Ja, jag vet att jag har totalt “snöat in” på detta med hur länge det är ljust varje dag. Kanske inte så konstigt eftersom vi haft så många mörka månader.

Januari när det ändå går mot vår är vacker fast lite jobbig när det är busväder förstås, som det varit nu några dagar med halv storm och snödrev. Mycket skottande för “manskapet” har det också blivit. Men så tittar lilla solen fram och allt sånt är glömt…

Men det kan inte hjälpas, nog är det den riktiga våren som hägrar. För att inte tala om sommaren. Delar med mig av lite sommarminnen från mitt album 🙂

Hur känner du inför de olika årstiderna? Har du någon favorit?

Äventyr och spänning – det är livet!

Vad vi kan säga säkert är att vi har ett liv. Därför gäller det att passa på att göra det vi vill göra medan chansen finns, innan det är försent. Sen är det ju också så att spänning och äventyr för mig, inte behöver betyda samma sak som spänning och äventyr för dig. En högst personlig grej vill jag påstå.

En del människor tar tyvärr livet på så stort allvar att de inte unnar sig att ha ROLIGT. De lever ett semi-liv enligt mig. Roligt måste vi få ha, utan att det för den skull går överstyr. Tråkigt måste vi också ha ibland, annars känner vi inte då vi har roligt. Lagom mycket Hakuna Matata med andra ord!

Spänning och äventyr för barn till exempel vara en bra bok. Jag har skrivit en äventyrssagan
I Rävens Spår som är en högläsningsbok för de riktigt små barnen. Du kan beställa signerat exemplar direkt av mig, eller beställa via näthandeln. Boken finns även som E-bok för den som gillar den varianten. Beställningslänkar ser du i högermenyn (under inlägget på mobilen).

För mig har det till exempel varit spännande att se hur min debutbok skulle bli mottagen och jag vill säga, över förväntan bra. Jag är ju ingen jättekändis 🙂

Vad är spänning och äventyr för dig?

Men om det bara är en tanke?

Vi människor är experter på att tänka. Vi ältar det förgångna och oroar oss inför framtiden. Ofta är våra huvuden fyllda av tankar som rusar hit och dit, huller om buller. Och ibland tänker vi oss sjuka. Vi blir stressade, vi blir utbrända och vi får ångest. En del av oss tänker tills vi inte orkar mera…

Vilket liv vi har, eller egentligen, eller egentligen vilket liv vi skapar åt oss. Inte ett lyckligt liv, det är som att vi inte unnar oss att vara lyckliga, som att vi är alldeles för lättsinniga och ansvarslösa om vi skrattar och är glada. Nej, vi ska helst gå med en bekymmersrynka mellan ögonbrynen och noggrant tänka igenom vad vi ska göra, baserat på dåliga erfarenheter ur det förgångna som skapar prognoser inför vad som kan gå åt fanders i framtiden om vi inte noga tänker oss för. Ibland vågar vi inte göra det vi drömmer om, just av rädsla för vad som kan ske om vi gör det.

Om vi istället kunde vara mera som barn och tänka glada tankar, upptäcka allt roligt och se världen med nya ögon, låta oss överraskas, skulle vi då drabbas av något hemskt och otrevligt, eller skulle vi få ett rikt liv?

Allt detta har farit genom mitt huvud medan jag lyssnat på boken BARA EN TANKE av Dennis Westerlund. Jag har fått en hel del härliga aha-upplevelser och orden “bara en tanke” far genom mitt huvud titt som tätt. Jag tror rentav att jag lärt mig något nytt och bra! Därför kan jag med glädje rekommendera dig att lyssna eller läsa på boken. Länkar hittar du HÄR!

När den sista stjärnan slocknar

Med några dagar kvar till Tjugondag Jul, eller Tjugondag Knut är det många som inte orkat vänta. Många har plockat bort julgrejorna redan denna helg, eller dessförinnan. Och ljuset är på väg, vi får allt fler ljusa timmar per dygn. Idag är det Trettondag Jul och här i Luleå, Norrbotten har går solen upp 9:39 och ner 13:34. Jämför vi med Vintersolståndets 9:55 och 13:03 har vi redan fått 47 fler ljusa minuter per dygn. Nu går det med raketfart och vi får 5 nya ljusa minuter per dag.

Men det finns en djupare innebörd i detta med mörker och ljus. En kär vän som heter Irene brukar skriva sina morgonbetraktelser på Facebook och idag innehöll texten detta:

Mörker kan inte fördriva mörker. Endast ljus kan göra detta. Hat kan inte fördriva hat. Endast kärlek kan göra detta.

Så sprid ditt ljus efter bästa förmåga. Det finns människor som vandrar omkring och ser allt i nattsvart mörker och som inte orkar ta sig upp till ljuset. Det finns människor som har ett outgrundligt hat mot allt och alla. Och alla behöver vi kärlek. Att ge är att få!

Den sista stjärnan behöver inte slockna om vi hjälps åt att hålla den brinnande…