Ibland överträffar verkligheten dikten!

|Inlägget är reklam för Bokus och innehåller annonslänkar|

Det är en svår konst att fästa ord på papper som sedan slår an en sträng hos läsaren och som föder bilder i dennes medvetande. Det här är kommunikation på allra högsta nivå, att sändarens budskap uppfattas på avsett sätt av mottagaren.

En mycket svår konst som kräver inspiration och intuition hos den skapande parten. Gäller både dikt och prosa givetvis, men diktaren ska med relativt få ord förmedla mycket och här tror jag att det även krävs en stor portion musikalitet. Så har jag känt vid mina tafatta försök att skriva dikter och givetvis då jag läser andras.

Men ibland överträffar verkligheten dikten. När jag vistas ute i naturen “drabbas” jag av all sinnlighet i världen. Naturen är gudomlig alla årstider. Ofattbar vackert bara vi ger oss tid att insupa den.

Idag begav jag mig ut i minus 15 grader med solsken och knarrande snö. Jag njöt av varje sekund och sparade dem i mitt sinne. Bländande vackert! Konstigt nog nästan ingen annan än jag ute. Jag träffade på totalt tre personer. Längre fram i vår kommer det vara betydligt fler möten med människor. Skönt i alla fall att bo så nära naturen här uppe i Norrbotten och få uppleva alla årstider fullt ut. Naturen är verkligen inspirerande.

För att återknyta till detta med dikter och poeter. En av mina absoluta favoritpoeter av nutida slag är Sam Carlquist som skriver på ett sätt som verkligen tilltalar mitt öga och sinne. Även om det finns mycket mörker i hans dikter, finns även ett svagt skönjbart ljus, ibland ett starkare. Jag har inhandlat och med stor behållning läst Imorgon ska jag vara lycklig men nu har jag även beställt Gud bodde i Rågsved och en av de sista exemplaren av en raritet, Barnbok som var rackarns svår att få tag i. Dessutom har jag den stora glädjen att vara facebookvän med honom och han bjuder på många sköna ord. Det finns även en grupp på FB som heter Sam Carlquists Diktsamlingar om du vill gå med…

Följ och gilla:

En ny karriär som poet?

Det ska vara en poet i år. Det skrivs poesi som aldrig förr och det är väldigt uppskattat. En ny era tar sin början? Ja, vem vet, det får historien utvisa.

David Väyrynen från Hakkas släppte sin debut Marken i somras, boken har hittills sålts i 1.800 exemplar, legat på topplistorna över flest sålda böcker och den har även fått många fina recensioner. Han har medverkat ett flertal gånger i både radio och TV, bland annat i Babel. Nu senast fick David NSD:s kulturpris. Som norrbottning är jag förstås väldigt stolt.

David är bara ett exempel av många. Poesi är inne. Kanske för att den talar till människors hjärtan. Att dikter säger så mycket med ganska få ord? För att poesi kan man både läsa och lyssna till. I sistnämnda fallet ska det helst vara poeten själv som läser – så klart. Och “Marken” har även kommit som ljudbok, inläst som sig bör av poeten själv. Och som E-bok.

Poesi kan även med fördel tonsättas. Men det ska göras med känslig hand och känsligt öra enligt min mening. Då kan det bli riktigt bra.

Själv köpte jag min första bok med dikter i somras. Det var I morgon ska jag vara lycklig av Sam Carlquist med svårmodiga men underbara dikter som jag tagit till mig. Nu får jag ge mig i kast med Marken och se vad den ger mig.

Kanske dags att sadla om från barnboksförfattare till poet. Tycker att jag “bara” läser om manliga diktare i nutid och dåtid. Behövs kanske mer kvinnlig prägel på poesin. Men först ska jag i alla fall skriva färdigt den bok jag håller på med och fortsätta att i olika forum berätta om min debutbok I Rävens Spår…

Följ och gilla: